Monika Wennergren

Sedan födseln har jag har jag konstigt nog hållit på med studier av konst och blev senare konstnär genom uteslutningsmetoden. Jag känner mig fri i mitt skapande, bryr mig inte om stilar, fält eller genre i det jag gör. Mest håller jag på med måleri men också med grafik, skulptur, AI-assisterade bilder och happenings! Jag tänker på människan som en organism och på denna organisms framfart. Jag tänker på de 12 dimensionerna, de som det inte tar många sekunder att ta sig till om man slänger av sitt hölje, eller hur är det nu? Är det oändligt många universum och dessutom någonting bakom dessa oändligt många universum, det nåbara intet, det som är ursprunget till allt. Allt är ofattbart, meningsfullheten lurar bakom hörnet?